Funderar starkt på det, men samtidigt ganska ovärt att sitta där i sju timmar (för jag med öronont lär inte vara högt på prioritetslistan). Eller stå ut smärtan ,som bara blivit värre under natten, med ofantliga mängder värktabletter och tvinga till mig en tid på vårdcentralen?
Måste dessutom skriva en analys till imorgon, gah, vill INTE! Och föräljningstenta på fredag, vilket känns super lockande när jag har missat nästan två veckor i skolan pga sjukdom. Ett G ska jag iallafall ordbajsa till mig, så svårt kan det ju inte vara?
Veckans största (kanske tom månadens) fråga är hur mycket ska man våga chansa? Borde man go all crazy och faktiskt göra det man velat i ett antal år nu? Eller ska man hålla sig till det trygga och bekanta? Det är mycket nu, peeps!
Puss till min kära mor som får stå ut med mina tår-samtal varje dag. Just nu vill jag inget hellre än att bli frisk, åka hem och träffa mina fantastiska vänner och familj. Jag saknar er så att det gör ont!
xxxx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar